Låt stormen komma!

 
 
 
 I söndags mådde jag inte så bra, rättare sagt jag behövde en vilodag för att samla energi.
Jag hade redan förbrukat veckans
resurser.
 
Oftast väljer jag då en tyst hemma dag, ingen tv ingen musik.... bara vara!
 
Men så slog det mig att jag fortfarande inte varit ute med dottern och lekt i snön.
 
Dagen efter skulle det töa!
 
Hon väntar tålmodigt utan att fråga, hon vet så väl att MEn bestämmer... Det är sorgligt när man tänker på det, att sjukdomen får ta så mycket av den energin som tillhör henne.
Att vi skall missa snö leken, kanske för i år?
 
Då bestämde jag mig...
 
-”T vill du följa med ut & leka i snön?”
 
-”Ja, skall du följa med mig?”
 
-”Ja”
 
 
Så myskläderna åkte av jag duschade & sminkade mig, på med rena myskläder.
Onödigt kan tyckas men att få vara jag hel och ren ger mig energi & glädje.
Jag är jag för en stund!
Min man och mina barn slipper se M och får se mig!
 
Medans Lilla T vänta hörde jag henne sjunga;
 
-”Mamma skall följa med ut och leka”
 
Pierre kom hem och han ville ochså vara med & leka...,
 
Mer sång 
 
-”Jag skall leka med både mamma och pappa i snöööön!”
 
 
 
 
 
 
Först byggde vi en liten snö gubbe.
Det var ingen kramsnö men vi fick ihop en liten.
 
 
 
 
 
 
Sen drog Pierre T upp för berget
med 4-hjulningen.
 Full fart ner.... för att hämtas igen!
 
 
 
 
Efter att försökt åka pulka med T byter vi så Pierre tar över pulka åkandet och jag kör😊
Mina armar ville inte samarbeta...
 
 
 
 
 
 
Nu går det bättre med pulkan😁
 
 
 
 
 
Stora syster kommer ut med lyxig varm choklad!
 
 
 
Vi är inte ute länge, ( ca 40 minuter )
men lyckan är total över dessa minuter.
För när orken är begränsad går den först till alla måsten. Och ibland glömmer jag att lek är ett måste! Jag glömmer att 8 åringar lever inte bara av mat och rena kläder. Min lilla tjej behöver få leka och skratta och njuta av allt de som barn skall få leka med.
 
 
Vi behöver få leka tillsammans.
 
 
 
 
Snölek är en utmaning då det kräver fysisk energi, energi som jag inte har.
 
Blev det ett bakslag?
 
 
Ja efter en enkel lunch hamna jag i säng med frossa och muskelvärk och svår huvudvärk.
Jag sov 2-3 timmar tog värktabletter. När jag gick upp var jag ensam hemma.
Jag satte mig i ett mörkt rum och lyssnade på en föreläsning i telefonen på låg volym.
Där satt jag tills det var ok att lägga
sig för natten.
 
Är det värt influensa symtomen, jag skall erkänna att när symtomen drar över kroppen som en storm kommer bittra kännslor.
För inte ens när jag gör något roligt eller värdefullt för mina barn slipper jag MEns hårda straff som följer på aktivitet.
 
Detta är så svårt att förklara för andra, att aktivitet åtföljs av ökade symtom...
 
Men just i det här fallet, idag och när jag gör något roligt med min familj måste det vara ok med bakslag.
 
Då får stormen komma, det får vina, blåsa och dra.... och när stormen bedarrar börjar jag samla ny energi till nästa äventyr en annan dag.
 
Minnet blir min dotters glada sång;
 
-”Jag skall få ut och leka med både mamma och pappa i snööön!”
 
Tänk så mycket 40 minuter i solen kan betyda!
 
 
 
Varm Kram 
 
Lisali 
 
Ps; Igår trilla det in två tack kort!
 
 
 
”Ni är bästa familjen”
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1 Nilla:

skriven

❤❤❤

Svar: 💓🤗
blommaiasfalt.blogg.se

2 Ida:

skriven

Det är kärlek för familjen ❤️😍

Svar: Tack Ida😊Många gånger känns det svårt att vara så begränsad man tvingas till val mellan det som är självklara saker för friska.
Men när jag ser glädjen för det lilla känns det så gott att veta att alla i familjen förstår. Vi gör vårt bästa & lever helhjärtat i de glada stunderna❣️
Kram Lisali 🤗
blommaiasfalt.blogg.se

Kommentera här: