Tung dag!

En kommentar
 

I bland kan jag vara ganska okej med min ME, CIS & MS...

Men när man lägger till Pms, så blir man helt klart arg och förtvivlad!
 
-"All min acceptans är som bortblåst några dagar, varje månad.
Med Pms i kroppen väller ett vemod och hat över M in, som är svår att hantera."
 
 

Inte blir det bättre av att det utlöser ett litet skov.

Alla symtom blir värre när kroppen får mer att jobba med.
M är en otroligt svartsjuk sjukdom, skall alltid vara värst på något sett.
 
Att ge mig andrum över pms veckan finns inte i M's värd,
-"Kan ärligt säga att jag hatar henne djupt och innerligt dessa dagar!!!"
 
 
 

Men sen vet jag att vardagen kommer tillbaka, vemodet försvinner... och M lungnar ner sig.

Det var bara PMS tänker jag då!
Acceptansen över att leva med M komer tillbaka, vi hittar ett samarbete igen.
 
Just nu jobbar jag extra mycket med Pacing & Balans, det innebär att jag skall förstå att jag blir sämre i min ME då och då.
 
-"Jag skall förstå, det gör jag...
Jag behöver acceptera, låt oss säga att jag jobbar på det!
I bland går det ganska bra, men fortfarande djupdyker jag.."
 
ME är en följeslagare som tar musten ur en.
Vill säga till alla er där ute som kämpar.
 
Ni gör det fantastiskt bra!👍🏻
 
Att leva trotts alla begränsningar är svårt!
Att göra det helhjärtat är svårare!
Att alltid ha acceptans är överkurs!!!
 
Men så länge ME finns i våra liv, fortsätter vi att kämpa...
 
Tänker att framtiden kommer visa via forskning, hur svårt sjuka vi var, hur lite hjälp vi fick,
Och vilka enorma kämpar vi var och är!☀️
 
 
 

Bjuder på några vårbilder jag tog på promenaden i trädgården i dag.

-"Vill vår städa, räffsa och göra fint...
MEN,,, Väntar på mer energi!"
 
Kram Lisali 💞
 
1 Jenny:

skriven

Kram 💖

Svar: Tack💞Känns bättre nu när jag släppt ut det arga!Tack för att du lyssnar/ läser Kram😚
blommaiasfalt.blogg.se