ME en känslostorm!

 
 
 
 
 
Kommer jag förlisa eller överleva?
 

 Tänk dig ett stort skepp ute till havs som drabbats av en hel rad problem.

Seglen har blåst sönder en mast har brutits av, stormen som varit och har dessutom orsakat mängder med skador på däck.

Skrovet som slagits mot den hårda botten tar in vatten!

Kapten känner att situationen är näst intill hopplös, om de förliser går lasten förlorad. Inkomster försvinner & hans duktiga besättning som tog år att träna och bygga upp, hans team riskera att förlora livet.

Skeppet hans hem, hans allt, kan gå i graven bland klipper vågor....

Mitt i nöden kan man lamslås av panik....

Men det är nu hans besättning förlitar sig på att han kapten ska föra dem på in på lugnt stilla vatten.

Vad gör han?

Han ropar  högt och myndigt:

-"Starta pumparna! Få ut vattnet som fyller skrovet..."

-"Dumpa lasten, håll båten flytande!"

-"Styr bort från rev och klippor"...

-"Stabilisera"

-"Håll oss flytande det gäller livet!"

 
När stormen lungnat sig måste masten och seglen lagas.
Dom måste ta sig till land, fylla på mat, vatten..
Laga skador och göra sig redo för nya faror på havet....
 
Kanske skulle en sjöman ändra något i min berättelses ordningsföljd?
Men ni förstår bilden, riskerar man att förlisa måste val göras....
Någon måste vara kapten, beslut skall fattas, order utföras.
 
Det gäller livet!
 
Att få en svår kronisk sjukdom är ungefär så här omskakande.
Du förlorar din inkomst, och hela din tillvaro ditt hem, ditt team allt riskeras att gå förlorat.
 
Du kommer tappa fattningen.
Du kommer sörja.
Din inkomst kommer att reduceras.
Det kommer belasta dit team.
Det kommer inte flyta på enligt planerna.
 
Hur snabbt kan du anpassa dig?
 
Det är avgörande för att du skall kunna ta itu med skadorna. Det påverka inte bara ditt utan hela teamets liv.
 
Vi är som tur inte under samma tidspress.
Vi måste hämta andan,
anpassa oss och hitta en plan!
 
Vi behöver hitta svar, diagnos och vård.
 
Men efter det är vi Kapten på vår egen skuta!
Vi måste hitta kontrollen, styra och
våga ta ut en ny riktning med kompassen.
Hitta små mål, små ljusglimtar!
Hitta viken med lugnt stilla vatten där vi kan se över skadorna, och sakta sakta hitta tillbaka till livslust och glädje.
 
Jag tror att jag hittat min vik nu,
livet känns stilla. Stormen har lagt dig. Solen skiner och jag försöker bli varm igen!
 
 
 
~~~~
 
Hur förklarar man en ME resa?
För mig var det en storm.
Hur var det för dig?
 
Ha en fin måndag.
 
Kram
 
Lisali
 
 
 
 
 

Kommentera här: