När jag börja blogga var mitt mål
att må bättre...
samtidigt
ville jag berätta min resa.
En av mina döttrar var så less på alla dumma kommentarer hon fick från okunniga släktingar.
Hon ville att jag skulle försvara mig, och förklara vilken kamp det är att vara svårt sjuk.
Hon ville ochså bli förstådd..
För tänk att vara i tonåren med allt vad det innebär och samtidigt som man skall hitta sig själv skall man behöva ta massa skit och försvara sin mamma.
 
Ja, det var så hon kände det!
Som om hon behövde förklara och försvara mig när hon möttes av okunniga och nervärderande kommentarer.
 
Har det hjälpt att jag bloggar?
 
Ja absolut! 
Många har bättre förståelse idag.
Sen finns det alltid dem som inte tror på diagnosen, eller som utrycker sig klumpigt men nu är hon 18 och kan för det mesta ta det.
 
Och dessutom så kan hon hänvisa till bloggen och jag kan försvara mig själv.
 
En annan orsak var att jag kände hur svag jag blivit i muskelkostymen.
När jag börja blogga var jag väldigt dålig i ett skov och hade svårt att sitta upp pga muskel inflammationer i kotpelaren och rygg & bröst muskulaturen.
När det var som värst medicinerades jag med morfin och var helt sängliggande... jag blev bara svagare och svagare.
 
 
Mitt i allt börja vi skriva tacksamhets dagbok, för att orka och jag börja blogga för att kunna lyfta blicken från det jobbiga och börja blicka framåt.
 
Smärta och inflammation är något jag får jobba med, men det har blivit mycket bättre!
 
Ett annat mål var att stärka min hjärna och min koncentration, jag har kognitiv svikt.
Så att skriva, läsa, tänka de övar mina sinnen.
Om det gör nytta vet jag inte, men forskare påstår att hjärnan är en muskel. För att den skall behålla sin kapacitet måste den jobba.
Så bloggen är mitt jobb!
 
Sen har det blivit så att bloggen är lite av ett kurs material för mig...
Många av inläggen till ex om 
Pacing
Att återta kontrollen i livet
Quots mm..
Är som instruktioner som jag kan läsa om och om igen. Dom motiverar mig att inte ge upp i min kamp mot ME och Cis/MS.
I många situationer har jag nu skaffat mig kunskap, jag kan gå tillbaks och se vad som hjälpt tidigare!
Att ha det nerskrivet gynnar både mig och andra.
 
Sist men inte minst;
Jag får jag kontakt med andra sjuka, vi byter erfarenheter och peppar varandra.
Bloggen ger mig glädje!
 
Vad tycker du om min blogg,
vad är bra?
Vad kan bli bättre?
Vad skulle du vilja läsa om?
 
Själv vill jag få in mer vardags glädje!
Tänker att det behövs mindre allvar och mer glädje...
 
I nästa inlägg kommer jag tippsa om bloggar jag läser och berätta vad jag gillar hos dem👌🏻
 
 
Varma blogg kramar
 
Lisali 

Att blogga hur har det hjälpt mig?

Bakgrund 2 kommentarer
 
 
 
 
 
När jag börja blogga var mitt mål
att må bättre...
samtidigt
ville jag berätta min resa.
En av mina döttrar var så less på alla dumma kommentarer hon fick från okunniga släktingar.
Hon ville att jag skulle försvara mig, och förklara vilken kamp det är att vara svårt sjuk.
Hon ville ochså bli förstådd..
För tänk att vara i tonåren med allt vad det innebär och samtidigt som man skall hitta sig själv skall man behöva ta massa skit och försvara sin mamma.
 
Ja, det var så hon kände det!
Som om hon behövde förklara och försvara mig när hon möttes av okunniga och nervärderande kommentarer.
 
Har det hjälpt att jag bloggar?
 
Ja absolut! 
Många har bättre förståelse idag.
Sen finns det alltid dem som inte tror på diagnosen, eller som utrycker sig klumpigt men nu är hon 18 och kan för det mesta ta det.
 
Och dessutom så kan hon hänvisa till bloggen och jag kan försvara mig själv.
 
En annan orsak var att jag kände hur svag jag blivit i muskelkostymen.
När jag börja blogga var jag väldigt dålig i ett skov och hade svårt att sitta upp pga muskel inflammationer i kotpelaren och rygg & bröst muskulaturen.
När det var som värst medicinerades jag med morfin och var helt sängliggande... jag blev bara svagare och svagare.
 
 
Mitt i allt börja vi skriva tacksamhets dagbok, för att orka och jag börja blogga för att kunna lyfta blicken från det jobbiga och börja blicka framåt.
 
Smärta och inflammation är något jag får jobba med, men det har blivit mycket bättre!
 
Ett annat mål var att stärka min hjärna och min koncentration, jag har kognitiv svikt.
Så att skriva, läsa, tänka de övar mina sinnen.
Om det gör nytta vet jag inte, men forskare påstår att hjärnan är en muskel. För att den skall behålla sin kapacitet måste den jobba.
Så bloggen är mitt jobb!
 
Sen har det blivit så att bloggen är lite av ett kurs material för mig...
Många av inläggen till ex om 
Pacing
Att återta kontrollen i livet
Quots mm..
Är som instruktioner som jag kan läsa om och om igen. Dom motiverar mig att inte ge upp i min kamp mot ME och Cis/MS.
I många situationer har jag nu skaffat mig kunskap, jag kan gå tillbaks och se vad som hjälpt tidigare!
Att ha det nerskrivet gynnar både mig och andra.
 
Sist men inte minst;
Jag får jag kontakt med andra sjuka, vi byter erfarenheter och peppar varandra.
Bloggen ger mig glädje!
 
Vad tycker du om min blogg,
vad är bra?
Vad kan bli bättre?
Vad skulle du vilja läsa om?
 
Själv vill jag få in mer vardags glädje!
Tänker att det behövs mindre allvar och mer glädje...
 
I nästa inlägg kommer jag tippsa om bloggar jag läser och berätta vad jag gillar hos dem👌🏻
 
 
Varma blogg kramar
 
Lisali 
 
 

Min snygga Maran Tupp!

 Först när jag blev sjuk fick jag diagnosen utmattningssyndrom behandlingen var bland annat grön rehab.
På rehab kom jag i kontakt med djur och natur på ett helt nytt sett.
Jag blev så inspirerad att tänka grönt,
på vårt samhälle,
på vår föda, vad som är nyttigt osv.
Jag kände att jag ville vara mer själv försörjande, varför inte skaffa några höns?
Sagt och gjort, gubben byggde ett hönshus med gård.
 
 ( Det var 5 år sedan )
 
Det blev 2 dvärg höns och en tupp.
Ruv villiga som dom var, så fick dom befruktade ägg att ligga på, och kycklingar kläcktes. 
Så mysigt!
 
Tupp till någon med sömnsvårigheter var dock inte genomtänkt😣
 
 
 
 
 
 

Ägg gömma på köksbänken.

 Tyvärr led jag inte av utmattning,
Missförstå mig rätt jag är utmattad 
mycket, mycket utmattad.
Men att grön rehab, vistelse i naturen, äga och sköta djur.... skulle vara botande i mitt fall var inte sant!
Jag blev en riktig höns mamma och uppskattade verkligen att plocka in färska ägg.
Men samtidigt fick jag än mer press, köpa foder och spån, gå ut med mat, rengöra och städa, tända lampan vid kyla och stänga luckan för räven!!!
 
Dom som hade ansvaret för att hjälpa mig med min rehabilitering fick fel diagnos att utgå ifrån,
vilket gjorde att deras råd gjorde min kropp sämre & sämre inte bättre!
 
För 2 1/2 årsedan fick jag rätt diagnos, ME+ CIS  misstänkt MS med inflammation i ryggmärg och hjärna.
Varför jag inte räckte till, fick en förklaring!
Hönsen såldes och dörren till hönshuset stängdes till.... inga mer färska ägg och inga mer små hönepönor som kommer springandes för att se vilka delikatesser jag har med mig ut.
 
-"Sorgligt på sitt sätt, att ME tar allt liv och alla intressen ifrån en."
 
Min ME / M är lite lite bättre i perioder om jag tar det väldigt lugnt. Och undviker måsten!
I dag får jag B12 sprutor folcyra D-vitamin LDN, och smärtstillande i perioder. Ingen tror längre att det gröna kan göra mig frisk!
 
Jag trodde att min första diagnos var fel, jag kände i mitt inre att det inte stämde.
Ändå samarbeta jag kring en den ena, en den andra metoden i en rehab process.
 
🔺Jag arbetsträna.
🔺Jag träffa sjukgymnast för träning i omgångar. 🔺Jag träffa arbetsterapeut för utredning och råd.
🔺Jag yoga, utöva andningsövningar, grönrehab, första steget.
🔺Jag gick på Kbt,
🔺Jag deltog i Get utökad träning...
 
 
Vid tre av dessa intensiva rehab perioder har jag hammnat på sjukhus med mycket hög sänka, blivit inlagd och haft svåra inflammationsangrepp i min trötta kropp.
 
Allt detta vet Försäkringskassan, kunde ändå i deras senaste brev läsa;
Vi kan inte utesluta att du skulle vara hjälpt av Kbt och Get, inte heller framkommer det att du gjort vad du kan för att arbetsträna....
 
Daaa....,😳
 
Blir så trött.... fast deras egen rehab process, upprepat fått avbrytas pga försämring kan vi fortfarande inte utesluta att den i framtiden kan leda till förbättring.???
 
Ok bra, kan man tänka!? Vad skall vi nu pröva som kan fungera???
KBT och GET! Vi skall fortsätta med exakt samma rehablitering som inte har fungerat dom 7 första åren av sjukdom.
 
🔺Tänker att om jag via KBT skulle kunna lära mig tänka mig frisk borde jag väl fått någon form av framgång på 7 år?
Men, Nej jag är sämre!
 
🔺Tänker att om GET skulle funka, (att gradvis öka aktivitet) Så borde grön rehab och träning i alla former funka.
Viljan finns!
Mängder av försök finns!
Resultat finns dock inte! Inte positiva men många små gradvisa försämringar, jätte kliv i sjukdomen....bakåt det finns!
 
Rehablitering= Har för mig inneburit försämring!
 
De som påtalar fakta ignoreras!
Läkarintyg på Läkarintyg misskrediteras för att istället ihärdigt hävda att ME och MS botas med positivt tänkande och träning...
 
Är det jag som tänker fel? Är det bara min kropp som fortsätter protestera? Nej Tydligen inte!
Det är ett samhälls problem, politik...,
sjuka ska inte vara sjuka.
 
Det har blivit bestämt, det är också bestämt vad som är den bästa hjälpen.
Därför fortsätter vi i landet Sverige 2017 säga åt svårt sjuka att bli friska!
 
🔺Tro mig vi hör!
🔺Vi försöker!
🔺Vi vill!
 
 
🔸Resultat?
🔸Tror ni på allvar att det blir Resultat?
🔺Då skulle fler sjuka kunna prata sig friska!
🔺Svältande prata sig mätta!
🔺Förlamade skulle springa till sig hälsa!
🔺Fattiga önska till sig pengar!
 
På allvar!, efter 7 år skall jag motivera mig att göra samma sak om och om igen, och förvänta mig ett helt nytt resultat!
 
2017 Sverige ett Upplyst land!
 
Blir mörkrädd på riktigt!
 
Pratade med en handläggare för ett tag sedan, hon var uppriktigt ledsen...,
 
🔸Men vad hjälper det?
Tur att jag har en vilja av stål, att jag klarar av att se framåt. Det kommer en lösning.
Det måste det göra!
Den ser nog bara väldigt annorlunda ut!
Eller vad tror du?
 
Kram Lisali
 
Ps: Höns och grön rehab är verkligen trevligt på alla sätt och vis.
Önskar att jag skulle ha mer energi,
så det kunde gynna även mig.
Men tyvärr är det inte så!
 
🐔🐣🐥🐔
 
 
 

Grön rehab Kbt och Get funkar det?

Bakgrund En kommentar
 
 

Min snygga Maran Tupp!

 Först när jag blev sjuk fick jag diagnosen utmattningssyndrom behandlingen var bland annat grön rehab.
På rehab kom jag i kontakt med djur och natur på ett helt nytt sett.
Jag blev så inspirerad att tänka grönt,
på vårt samhälle,
på vår föda, vad som är nyttigt osv.
Jag kände att jag ville vara mer själv försörjande, varför inte skaffa några höns?
Sagt och gjort, gubben byggde ett hönshus med gård.
 
 ( Det var 5 år sedan )
 
Det blev 2 dvärg höns och en tupp.
Ruv villiga som dom var, så fick dom befruktade ägg att ligga på, och kycklingar kläcktes. 
Så mysigt!
 
Tupp till någon med sömnsvårigheter var dock inte genomtänkt😣
 
 
 
 
 
 

Ägg gömma på köksbänken.

 Tyvärr led jag inte av utmattning,
Missförstå mig rätt jag är utmattad 
mycket, mycket utmattad.
Men att grön rehab, vistelse i naturen, äga och sköta djur.... skulle vara botande i mitt fall var inte sant!
Jag blev en riktig höns mamma och uppskattade verkligen att plocka in färska ägg.
Men samtidigt fick jag än mer press, köpa foder och spån, gå ut med mat, rengöra och städa, tända lampan vid kyla och stänga luckan för räven!!!
 
Dom som hade ansvaret för att hjälpa mig med min rehabilitering fick fel diagnos att utgå ifrån,
vilket gjorde att deras råd gjorde min kropp sämre & sämre inte bättre!
 
För 2 1/2 årsedan fick jag rätt diagnos, ME+ CIS  misstänkt MS med inflammation i ryggmärg och hjärna.
Varför jag inte räckte till, fick en förklaring!
Hönsen såldes och dörren till hönshuset stängdes till.... inga mer färska ägg och inga mer små hönepönor som kommer springandes för att se vilka delikatesser jag har med mig ut.
 
-"Sorgligt på sitt sätt, att ME tar allt liv och alla intressen ifrån en."
 
Min ME / M är lite lite bättre i perioder om jag tar det väldigt lugnt. Och undviker måsten!
I dag får jag B12 sprutor folcyra D-vitamin LDN, och smärtstillande i perioder. Ingen tror längre att det gröna kan göra mig frisk!
 
Jag trodde att min första diagnos var fel, jag kände i mitt inre att det inte stämde.
Ändå samarbeta jag kring en den ena, en den andra metoden i en rehab process.
 
🔺Jag arbetsträna.
🔺Jag träffa sjukgymnast för träning i omgångar. 🔺Jag träffa arbetsterapeut för utredning och råd.
🔺Jag yoga, utöva andningsövningar, grönrehab, första steget.
🔺Jag gick på Kbt,
🔺Jag deltog i Get utökad träning...
 
 
Vid tre av dessa intensiva rehab perioder har jag hammnat på sjukhus med mycket hög sänka, blivit inlagd och haft svåra inflammationsangrepp i min trötta kropp.
 
Allt detta vet Försäkringskassan, kunde ändå i deras senaste brev läsa;
Vi kan inte utesluta att du skulle vara hjälpt av Kbt och Get, inte heller framkommer det att du gjort vad du kan för att arbetsträna....
 
Daaa....,😳
 
Blir så trött.... fast deras egen rehab process, upprepat fått avbrytas pga försämring kan vi fortfarande inte utesluta att den i framtiden kan leda till förbättring.???
 
Ok bra, kan man tänka!? Vad skall vi nu pröva som kan fungera???
KBT och GET! Vi skall fortsätta med exakt samma rehablitering som inte har fungerat dom 7 första åren av sjukdom.
 
🔺Tänker att om jag via KBT skulle kunna lära mig tänka mig frisk borde jag väl fått någon form av framgång på 7 år?
Men, Nej jag är sämre!
 
🔺Tänker att om GET skulle funka, (att gradvis öka aktivitet) Så borde grön rehab och träning i alla former funka.
Viljan finns!
Mängder av försök finns!
Resultat finns dock inte! Inte positiva men många små gradvisa försämringar, jätte kliv i sjukdomen....bakåt det finns!
 
Rehablitering= Har för mig inneburit försämring!
 
De som påtalar fakta ignoreras!
Läkarintyg på Läkarintyg misskrediteras för att istället ihärdigt hävda att ME och MS botas med positivt tänkande och träning...
 
Är det jag som tänker fel? Är det bara min kropp som fortsätter protestera? Nej Tydligen inte!
Det är ett samhälls problem, politik...,
sjuka ska inte vara sjuka.
 
Det har blivit bestämt, det är också bestämt vad som är den bästa hjälpen.
Därför fortsätter vi i landet Sverige 2017 säga åt svårt sjuka att bli friska!
 
🔺Tro mig vi hör!
🔺Vi försöker!
🔺Vi vill!
 
 
🔸Resultat?
🔸Tror ni på allvar att det blir Resultat?
🔺Då skulle fler sjuka kunna prata sig friska!
🔺Svältande prata sig mätta!
🔺Förlamade skulle springa till sig hälsa!
🔺Fattiga önska till sig pengar!
 
På allvar!, efter 7 år skall jag motivera mig att göra samma sak om och om igen, och förvänta mig ett helt nytt resultat!
 
2017 Sverige ett Upplyst land!
 
Blir mörkrädd på riktigt!
 
Pratade med en handläggare för ett tag sedan, hon var uppriktigt ledsen...,
 
🔸Men vad hjälper det?
Tur att jag har en vilja av stål, att jag klarar av att se framåt. Det kommer en lösning.
Det måste det göra!
Den ser nog bara väldigt annorlunda ut!
Eller vad tror du?
 
Kram Lisali
 
Ps: Höns och grön rehab är verkligen trevligt på alla sätt och vis.
Önskar att jag skulle ha mer energi,
så det kunde gynna även mig.
Men tyvärr är det inte så!
 
🐔🐣🐥🐔
 
 
 
 
 
Nu är jag mitt i livet med egna barn,
Så att tänka barndomsminnen kanske känns lite väl avlägset?
Det är som om vi alla bara har, här och nu.
Vardags bekymmer fyller dagarna!
Jobbet, rutinerna, hemmet, barnen...
Men vi har ju alla ett förflutet, kanske är de bästa dagarna, de där bekymmers fria vi hade som barn?
Själv älskade jag att vara hos min mormor och morfar!
Irma och Stig
Dessa fantastiska människor, där var man alltid välkommen.
Dagen börja med varmchokladmjölk i köket med hembakade kardemumma skorpor.
Efter det var det morgon radio för barn, kanske sommarlovs morgon på tv, frukost med favorit pålägg.
 
Dagarna fylldes med upptåg i trädgården på lekplatsen i snickerboa eller i omgivande berg och kullar.
Här både fick man och vågade ströva runt, middag efterrätt, eftermiddags kaffe och senare kvällsmat, allt var pålitligt som ett urverk.
Vi fick pyssla och snickra, sy, rita och måla.
Plocka blombuketter och tomater och gurka i växthuset. Morfar var en mullvad som älska att gräva och plantera i trädgården.
Där fanns också en damm med en fontän... tänk så många timmar jag och min kusin Jimmy tillbringade där med att håva skräddare och skalbaggar... räkna och försöka få dom största!
Sen hälldes allt ner i dammen för att åter utmana dessa vatten djur när vi kom tillbaka.
Utanför altandörren var en kruka med en enorm bloddroppe varje sommar. Varje gång jag gick förbi smällde jag ett par knoppar i mellan fingrarna.... poff poff!
Vi gungade under ett par Tallar, bakom dom var tre stora silver granar som bildade en koja.
Dit in drog vi skrindan åt glass och bara mös.
Just här och just då var det en tillflykt.
I Tångaberg fyllde jag på mina batterier, allt var så kärleksfullt, genomtänkt och pålitligt!
Omsorg & trygghet tänk så viktigt det är för att barn skall bli trygga och få må bra! 
Barn som har närvarande vuxna förebilder, har ett enormt försprång, till lycka i livet, trygghet och mod att våga lita på andra.
Till skillnad mot barn som tidigt får lär sig att allt är upp till dom själva.
Det finns ingen att be om hjälp,,,, du måste förlita dig på din egen styrka....
vilket allternativ är bäst?
Jag skulle gissa på det första att barn får bli omhulldade och skyddade så länge det behövs men sammtidigt utmanas och uppmuntras till att klara en sak i taget och bli självständiga...
Att man får hjälp och kraft på vägen.!
Hur tänker Du? Påverkas vi av vår barndom?
Och i så fall, vad kan vi göra för att själva axla rollen som huvudperson i vårt eget liv? och leva det på ett sätt som vi själva valt och inte efter hur vi formats?
Som vuxen styr vi ju skutan själv så frågan är, vart vill jag åka och varför? Är det inte rimligt att man ställer sig sådana frågor?
 
Själv vet jag att jag är både ett maskros barn med trasig familjebild med föräldrar som inte riktig fått ihop livspusslet. Samtidigt är jag barnbarn till ett riktig helylle par med villa och trädgård, juvliga skollov med en varm ömsesidig omsorg.....
Jag älskade dom djupt och sörjde deras död som en sorg efter föräldrars trygghet, djup vänskap och respekt.
Kommer för alltid sakna dessa två, men tänker att jag fått så mycket livskunskap...
Dom visade hemligheten bakom familjelycka, trofasthet, kämparglöd, omsorg!
Dom var mitt trygghets system, nu försöker jag och gubben ha samma goda inverkan i vår egna familj... ❤
 
Började nyligen läsa en bok som heter;
Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom
Skriven av: Ben Furman
 
Kommer berätta mer om den snart, boken innehåller en hel del exempel på hur man kan andvända sitt förflutna som en resurs
i stället för att fastna i ett negativt tänk.
Bitterhet kommer från motsatsen, att man uppehåller sina tankar vid det som inte var bra.
 
Tänk värt, eller hur?
 
Bjuder på några barndoms bilder från Mormor och morfars hem;
 
 
 
Mormor Irma💛jag och stora syster.
 
 
 Jag i morfars park till trädgård.
 
 
 
 
 
Ny plockad blomma i handen i morfars växthus,
här var vi välkomna och vi fick plocka sol mogna tomater och gurka....
som vi gick och knapra på!
 
 
 
Kalas i uterummet här med min kusin😊
 
Vilka fantastisks dagar jag spendera i detta fina hem, och vi barn kom alltid först.
Här fick vi känna att vi var viktiga,
& älskade!
 
Borde vi inte hylla det fina i livet mycket mer?
Och minnas det som boostat oss?
Det tror jag!
 
🌺🌺🌺🌺🌺
 
Varma kramar 
 
Lisali

Bästa barndom's minnerna!

Bakgrund Kommentera
 
 
Nu är jag mitt i livet med egna barn,
Så att tänka barndomsminnen kanske känns lite väl avlägset?
Det är som om vi alla bara har, här och nu.
Vardags bekymmer fyller dagarna!
Jobbet, rutinerna, hemmet, barnen...
Men vi har ju alla ett förflutet, kanske är de bästa dagarna, de där bekymmers fria vi hade som barn?
Själv älskade jag att vara hos min mormor och morfar!
Irma och Stig
Dessa fantastiska människor, där var man alltid välkommen.
Dagen börja med varmchokladmjölk i köket med hembakade kardemumma skorpor.
Efter det var det morgon radio för barn, kanske sommarlovs morgon på tv, frukost med favorit pålägg.
 
Dagarna fylldes med upptåg i trädgården på lekplatsen i snickerboa eller i omgivande berg och kullar.
Här både fick man och vågade ströva runt, middag efterrätt, eftermiddags kaffe och senare kvällsmat, allt var pålitligt som ett urverk.
Vi fick pyssla och snickra, sy, rita och måla.
Plocka blombuketter och tomater och gurka i växthuset. Morfar var en mullvad som älska att gräva och plantera i trädgården.
Där fanns också en damm med en fontän... tänk så många timmar jag och min kusin Jimmy tillbringade där med att håva skräddare och skalbaggar... räkna och försöka få dom största!
Sen hälldes allt ner i dammen för att åter utmana dessa vatten djur när vi kom tillbaka.
Utanför altandörren var en kruka med en enorm bloddroppe varje sommar. Varje gång jag gick förbi smällde jag ett par knoppar i mellan fingrarna.... poff poff!
Vi gungade under ett par Tallar, bakom dom var tre stora silver granar som bildade en koja.
Dit in drog vi skrindan åt glass och bara mös.
Just här och just då var det en tillflykt.
I Tångaberg fyllde jag på mina batterier, allt var så kärleksfullt, genomtänkt och pålitligt!
Omsorg & trygghet tänk så viktigt det är för att barn skall bli trygga och få må bra! 
Barn som har närvarande vuxna förebilder, har ett enormt försprång, till lycka i livet, trygghet och mod att våga lita på andra.
Till skillnad mot barn som tidigt får lär sig att allt är upp till dom själva.
Det finns ingen att be om hjälp,,,, du måste förlita dig på din egen styrka....
vilket allternativ är bäst?
Jag skulle gissa på det första att barn får bli omhulldade och skyddade så länge det behövs men sammtidigt utmanas och uppmuntras till att klara en sak i taget och bli självständiga...
Att man får hjälp och kraft på vägen.!
Hur tänker Du? Påverkas vi av vår barndom?
Och i så fall, vad kan vi göra för att själva axla rollen som huvudperson i vårt eget liv? och leva det på ett sätt som vi själva valt och inte efter hur vi formats?
Som vuxen styr vi ju skutan själv så frågan är, vart vill jag åka och varför? Är det inte rimligt att man ställer sig sådana frågor?
 
Själv vet jag att jag är både ett maskros barn med trasig familjebild med föräldrar som inte riktig fått ihop livspusslet. Samtidigt är jag barnbarn till ett riktig helylle par med villa och trädgård, juvliga skollov med en varm ömsesidig omsorg.....
Jag älskade dom djupt och sörjde deras död som en sorg efter föräldrars trygghet, djup vänskap och respekt.
Kommer för alltid sakna dessa två, men tänker att jag fått så mycket livskunskap...
Dom visade hemligheten bakom familjelycka, trofasthet, kämparglöd, omsorg!
Dom var mitt trygghets system, nu försöker jag och gubben ha samma goda inverkan i vår egna familj... ❤
 
Började nyligen läsa en bok som heter;
Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom
Skriven av: Ben Furman
 
Kommer berätta mer om den snart, boken innehåller en hel del exempel på hur man kan andvända sitt förflutna som en resurs
i stället för att fastna i ett negativt tänk.
Bitterhet kommer från motsatsen, att man uppehåller sina tankar vid det som inte var bra.
 
Tänk värt, eller hur?
 
Bjuder på några barndoms bilder från Mormor och morfars hem;
 
 
 
Mormor Irma💛jag och stora syster.
 
 
 Jag i morfars park till trädgård.
 
 
 
 
 
Ny plockad blomma i handen i morfars växthus,
här var vi välkomna och vi fick plocka sol mogna tomater och gurka....
som vi gick och knapra på!
 
 
 
Kalas i uterummet här med min kusin😊
 
Vilka fantastisks dagar jag spendera i detta fina hem, och vi barn kom alltid först.
Här fick vi känna att vi var viktiga,
& älskade!
 
Borde vi inte hylla det fina i livet mycket mer?
Och minnas det som boostat oss?
Det tror jag!
 
🌺🌺🌺🌺🌺
 
Varma kramar 
 
Lisali