Blomma i asfalt 1 år idag!

 
 
 
 Efter ett första år på blogg.se 
känns de första osäkra orden allt mer avlägsna.
 
Målet med att blogga var att hitta tillbaka till kognitiv hälsa. ( Utmana och träna hjärnan efter hjärnskada ) Men bloggen har blivit så mycket mer än mitt mentala gym, det är här jag hittar själslig styrka och motivation.
 
Det har hjälpt mig att läka när jag delat min resa med er!
 
Så stort tack till alla er läsare❤️
 
Tack för alla kommentarer, visad förståelse & pepp!
 
 
Så här lät de första stapplande orden på bloggen för ett år sedan:
 
Jag är så glad för att jag vågade börja blogga &
 för att jag har fått vara med & sprida 
kunskap om ME❤️
 
 
Bloggen har haft starka inlägg med många läsare.
 
Kanske minns du några på topp 5 listan?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Finast beröm har det här inlägget fått:
 
 
 
 
Vad kommande år på bloggen för
med sig vet jag inte!
Jag hoppas på fler igenkännande intervjuer med sjuka och anhöriga, som kan öka kunskapen och förståelsen för ME sjuka.
Jag hoppas också på positiva inlägg om
livet i övrigt, glädje & hälsa.
Livet är till för att levas det är min
motivation!
 
 
❤️❤️❤️❤️
 
Varm kram Lisali
 
Ps: Har något inlägg berört dig?
Vad skulle du vilja läsa mer om?
 
Vad kan bli bättre?
 
Vill du berätta om din ME resa?
 
Tyck gärna till!
 
blommaiasfalt@gmail.com
 
 
 
 
 
 
 
 
 

20 tipps som får kärleken att växa!

 
 
20 tipps att ta till i höstmörkret!
 
 
 
 
Som ni vet hade jag och maken nyligen årsdag,
det fick mig att tänka på åren som gott och allt som vi åstadkommit ihop.
 
Man blir tacksam för kärleken!
 
Den går inte att ta förgiven...
 
Jag funderar på vad som fått oss att hålla ihop?
Kanske är de för att livet utan varandra är otänkbart!
 
 
 
 
Men självklart har vi stundom fått jobba på vår relation. Jag brukar högläsa tipps och relationsråd när jag hittar något jag gillar!
Vi är inte rädda för att pröva nytt.
 För vem vill inte ha en varm och innerlig relation?
Så idag bjuder jag på en lista;
 
20 Tipps som får kärleken att växa;
 
  • Spendeera tid tillsammans. Om ni så bara tittar på Tv sitt nära! Visa att du vill vara där din partner är.
  • Skriv små lappar, lägg dom där hen ser dem.
  • Ta på varandra, ge en klapp, en kram, lägg en hand på din kärleks axel. Det ger trygghet och utvecklar närhet.
  • Väck hen med ett leende, servera frukost kaffe.... visa att du är glad för en ny dag tillsammans.
  • Ge din partner beröm inför andra.
  • Ge presenter i vardagen, visa att du har din partner i tankarna.
  • Uppmuntra istället för att kritisera, då bygger du upp din partners självkänsla.
  • Visa intresse för din partners hobbies, låt hen få egen tid.
  • Focusera på allt som är bra, det hjälper er att bygga på det, och inte hamna i en negativ spiral.
  • Tänk på att ge din partner tid att varva ner när ni träffas efter en lång dag, dra inte genast upp det som varit tungt och jobbigt.
  • Visa att du behöver din partner, att ta emot och be om hjälp är att visa kärlek.
  • Säg förlåt, när du gör fel. 
  • Lös problem och missförstånd fortast möjligt...,
  • Försvara din partner när andra säger något negativt, framhåll något positivt!
  • Tala alltid gott om varandra inför barnen.
  • Ta initiativ till kärlek och intimitet, då känner sig din partner älskad och åtråd.
  • Förvänta dig inte att din partner kan läsa dina tankar, prata öppet med varandra!
  • Sluta aldrig att flörta, leka och busa med varandra. Krydda vardagen.
  • Gå på date! Ta hand om er relation!
  • Pussa godnatt, kom ihåg vad hen gör för dig varje dag!
 
~~~~
 
Nästa vecka byts kärleks temat lite abrupt ut mot; Klaga eller inte Klaga!
Då kommer jag fördjupa mig i varför vi klagar och vad vi vill uppnå...
Nu kan man undra över vad dessa 2 ämnen har på bloggen att göra? Jo som du säkert vet är bloggen lite som Kbt för mig.
Här utröner jag vad som ger växtkraft, och kärlek och goda relationer gör definitivt det!!!
Men hur förhåller det sig med gnäll och klagan?
Det får vi svar på i veckan som kommer.
 
Så på återseende!
 
Varm kram 
 
❤️❤️❤️
 
Lisali 
 
 
 

Jag fick ME mitt i livet!

 
 
 
Vid första förfrågan om en intervju på bloggen
 så svarade en modiga kvinna direkt!
Det var Kajsa som var villig att 
dela sin resa med er läsare. 
 
Hoppas ni blir lika varmt
berörda som jag!
 
💙
 
 
Det här är Kajsas berättelse!
 
 
 
 
 
🔹Hur länge har du varit sjuk?

Det började för tjugo år sedan med att jag upplevde några väldigt otäcka fenomen med min hjärna.
Skulle köra in bilen i garagelängan o visste helt plötsligt inte vilket garage som var vårt. Siffrorna sa mig inget.

Skulle torka händerna i badrummet o jag visste inte vilken av dom fyra handdukarna som var min.
Skrev ut en check i en affär o skrev min namnteckning, tittade på den o visste inte om jag skrivit rätt.

Detta hände samtidigt som jag hade en envis influensaförkylning som aldrig gick över.....

Vi har två barn som då var 10 och 12 år.

Plötsligt från en dag till en annan hade deras levnadsglada uppfinningsrika spontana mamma förvandlas till en zombie som mest låg i sängen o tittade i taket med en förlamande trötthet.

🔹När fick du diagnos? Hur kändes det?

Alla dessa skrämmande symptom kände en nära vän till mig mycket väl igen. Hon hade fått en ME diagnos ett år tidigare av en läkare i Lund.
Skrev en egenremiss dit och efter ett halvårs väntetid kom jag dit och fick min diagnos.
Jag hade alltså tur som fick min diagnos så pass snabbt.

Först kände jag en enorm lättnad över att jag inte behövt kämpa mig till min diagnos och att jag visste vad det var som var fel.
Sen kom det stora vemodet när jag varit hos min husläkare (en som är insatt i ME) och hon sa att nu måste du släppa alla måsten i ditt liv. Då började det sjunka in,  jag minns att jag gick på stranden och grät.

-"Men jag är en fighter, jag fick reda på att det finns dom som blivit friska från ME."

-"Jag skulle kämpa så att jag blev en av dom."

 Så sen följde år av kamp MOT sjukdomen. Inte acceptans

 
 
 
 

🔹Hur har din ME bemötts av familj vänner och utomstående?

Livet med ME är ett liv med en osynlig sjukdom, Du blir konstant ifrågasatt!
Jag får ofta höra ”men du ser ju så pigg ut”

Det innebär också att ständigt leva med foten på bromsen, samtidigt som jag är fylld av VILJA! 

Jag kan ha förmågan att göra saker en dag, men samtidigt innebär det att jag övertrasserar mitt energikonto. Konsekvensen kommer sen först efter två dagar.

Det räcker alltså inte att stoppa när det tar emot utan jag behöver stoppa en bra bit innan för att undvika att krascha och bli liggande.
Men den sorgligaste biten är att jag missat så mycket av våra barns uppväxt, och att jag nu missar så mycket av barnbarnens.

-"Ensamheten är också svår att bära! Många vänner har försvunnit på vägen."

-"Helt plötsligt är man en sjuk person som ingen räknar med eller bryr sig om längre"

Men min man o mina barn har alltid stöttat mig även om dom inte alltid har förstått. ME är en konstig sjukdom med up and downs utan någon logik.

 

🔹Vad har du hittat som hjälpt dig, medicinskt och mentalt?

När jag fått min diagnos så var det som om jag fått en etikett, men inget innehåll.
Det fanns knappt något på svenska att läsa om sjukdomen. Fick en kopia av en artikel från tidskriften Vakna av doktorn i Lund som sa att där har du den bästa informationen som finns på svenska.
Det fanns inte heller någon ME förening då, så det blev till att söka o testa massa olika saker på egen hand till enorma summor.

 Men det som hjälper mig är:

Att jag fick gå hos en väldigt duktig och förstående kurator som fick mig till att inse att jag inte accepterat min sjukdom och att jag måste leva med sjukdomen inte mot den.

Jag går också regelbundet på behandling hos osteopat och på frekvensskanning.

Har sanerat mina tänder
Har kemikaliesanerat inte minst vad gäller hår o hud.
Ändrat kosten, försöker äta ”ren” mat utan tillsatser.

Men en oväntad hjälp fick vi drygt ett halvår efter jag blivit sjuk.
Vi kände att vår familj höll på att gå under, det fanns en syra i hela hemmet som sakta höll på att kväva oss alla. Glädjen var borta .
Lösningen blev en hundvalp. Hon tog med sig härlig livsglädje till oss.
Det var hon som överlycklig mötte barnen när dom kom hem & inte trötta mamma. Hon var också ett gosigt sällskap åt mig, dom långa ensamma dagarna.

 

 
 

🔹Vilka råd skulle du ge till andra drabbade, vad önskar du ska ske i framtiden?

ME är ju som dom flesta sjukdomar väldigt individuell, man drabbas i olika grad & symtomen kan variera. 

Själv har jag mest hjärndimma o inte så mycket fysiska begränsningar, så detta är råd från min horisont;

🗝 Var ute i naturen så mycket du bara kan.


🗝 Släpp alla måsten.


🗝 Fokusera på dig själv, speciellt i början av sjukdomen.


🗝 Hitta dom små glädjeämnena i livet.

🗝  Lev med din sjukdom inte mot den.

 

 🔹Vad hoppas du framtiden för med sig?

I framtiden önskar jag att familjen får stöd. Sjukdomen drabbar hela familjen, speciellt barnen.
Efteråt har jag förstått att våra barn tog på sig ett stort ansvar för att mamma skulle må bra. Något som var alldeles för tungt för dom att bära.

Tänk om dom fått hjälp att hantera att deras mamma blivit en helt annan.

// Kram Kajsa

 

🦋🦋🦋

Om du blev berörd av Kajsas berättelse varför inte visa det!

Ge tillbaka!

 Gilla & kommentera!

 

🦋

Varm kram

~ Lisali ~

 

Min förhoppning är att många fler vill dela sin berättelse/ sin ME resa? Vill du? Kontakta mig på; 

blommaiasfalt@gmail.com

Så gör vi det tillsamans

Välkommen💙